Salvia te

salvia teSalvia te görs på vanlig salvia. Vanlig salvia (Salvia officinalis) är en kryddväxt från Medelhavsområdet som sedan mycket länge använts inom den Europeiska folkmedicinen. Bladen innehåller bland annat antioxidanterna rosmarinsyra och ellagicsyra.

Namnet Salvia kommer från Latinets salvere, vilket betyder ungefär ”att känna sig frisk och kry”. Att örten heter salvia hänger ihop med att man traditionellt har sett den som en läkande och hälsofrämjande ört; den var en medicinalväxt redan i det antika Rom. Namnet är besläktat med verbet salus, som anger att något befrämjar hälsa, välbefinnande och frälsning/räddning. (Jämför med engelskan salvation, som betyder frälsning och rädding.)

Salvia te inom folkmedicinen

Inom folkmedicinen i Europa har örtte gjort på salvia bland annat använts för att lindra och behandla halsbränna, halsont, heta vallningar, hyperhidrosis, sömnsvårigheter, och demens. För halsont är rekommendationen vanligen att man gurglar sig med rumstempererat eller varmt salvia te.

Att göra salvia te

Det går att göra örtte på salvia på flera olika vis, och olika delar av plantan kan avändas. Här är ett exempel på en metod där man begangar sig enbart av bladen för att göra salvia te.

  1. Värm upp vatten (lagom mängd för en tekopp), men ta av det från plattan innan det börjar koka.
  2. Lägg ungefär tre matskedar färska salviablad (eller en matsked torkade salviablad) i vattnet.
  3. Låt det dra i minst fyra minuter.
  4. Lägg en tesil över din tekopp innan du häller över salvia teet i koppen, så att du slipper få med bladen.
  5. Drick när salviateet har svalnat tillräckligt, precis som med vanligt te.

Ett annat alternativ för de som vill dricka salvia te är att köpa färdiga tepåsar som innehåller torkad salvia. Det finns många butiker som säljer salvia te, både på och utanför internet. Det är viktigt att dubbelkolla att det verkligen är Salvia officinalis man köper, eftersom det finns många olika arter av salvia.

Om man vill går det också att köpa kombinationer, både som lös-te och tepåsar, där torkad salvia blandats med andra torkade örter. En populär kombination är salviablad + björnbärsblad.

salvia

Salvia te i klimakteriet

I en studie som publicerats i Advances in Therapy fick 71 kvinnor i klimakteriet, som drabbats av heta vallningar, ta ett piller per dag innehållandes färsk salvia (bladen). Efter fyra veckor rapporterades en 50-procenting minskning av heta vallningar, och efter åtta veckor var minskningen 64 procent.

Den här studien använde sig alltså inte av salvia te, utan av piller fyllda med färsk salvia.

För mer information, besök “First time proof of sage’s tolerability and efficacy in menopausal women with hot flushes” av S. Bommer, P. Klein och A. Suter. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs12325-011-0027-z

Salvia te för att lindra munhåleproblem i samband med cancerbehandling

En vanlig biverkan hos cancerpatienter som genomgår cellgiftsbehandling är att munslemhinnan bryts ned och smärtsamma sår uppstår inne i munhålan. En pilostudie publicerad i Complementary Therapies i Medicine år 2016 indikerar att munsköljning med salvialösning eventuellt kan minska risken för denna biverkan. Värt att tänka på är dock att studien använde sig av en lösning som innehöll både salvia, timjan och pepparmmynta, så det går inte säkert att säga att det var just salvian som gav effekt.

För mer information: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0965229916300632?via%3Dihub

Varningar

Salvia och salvia te innehåller bland annat tujon och kamfer. Att äta bladen i mat eller dricka rimliga mängder salviate är inte någon fara, men om man köper essensiella oljor som utvunnits ur salvia behöver man vara mer försiktig. I riktigt stora doser kan nämligen tujon och kamfer leda till förgiftning, med symptom som krampanfall och skador på inre organ.

EU har inte fastslagit någon övre gräns, men inom komplementärmedicinen brukar man rekommendera att man håller sig till max tre koppar salviate per dag. Exakt hur mycket tujon och kamfer en kopp salviate innehåller varierar stort, bland annat på hur salviaplantan har odlats och skördats, och hur länge bladen fick dra i vattnet.

Det finns vissa rapporter där oralt intag av tujon kopplats till sammandragningar i livmodern, så gravida kvinnor bör vara extra försiktiga. Kvinnor som ammar bör inte dricka salviate utan att rådgöra med läkare eller barnmorska först, eftersom det finns indikationer på att tujon skulle kunna minska produktionen av bröstmjölk.

För personer med diabetes kan intag av stora mängder salvia bidra till att blodsockret sjunker mer än förväntat, vilket kan göra det svårt att ta rätt insulindos.

Veteskaplig systematik

Rike:Plantae
Ordning:Lamiales
Familj:Lamiaceae
Släkte:Salvia
Art:Salvia officinalis

Salvia officinalis är inte nära släkt med den egentliga tebusken Camellia sinensis, utan tillhör en helt annat familj. Camellia sinensis hör till den tropiska och subtropiska familjen Teväxter (Theaceae), medan saliva är en del av den världsomspännande familjen Kransblommiga växter (Lamiaceae), en familj som också innehåller kryddväxter som basilika, rosmarin, pepparmynta, mejram och kryddtimjan. I handeln omnämns därför te på salvia vanligen som örtte, för att särskilja det från te gjort på delar av den egentliga tebusken.

salvia officinalis

Det finns flera olika örter som kallas salvia

När man köper salvia för att göra te är det viktigt att välja rätt sorts salvia. Den här artikeln handlar om Salvia officinalis, även kallas kryddsalvia eller vanlig salvia. På engelska säljs den vanligen som Common sage, Garden sage eller Culinary sage.

Totalt ingår över tusen olika arter i släktet Salvia, så att en planta har ordet Salvia i namnet är inte någon garanti för att det rör sig om kryddsalvia.

En av de mer välkända arterna vid sidan av kryddsalvia ärSalvia divinorum som har milt hallucinogena egenskaper och används i vissa religiösa och kulturella ceremonier i sitt naturliga utbredningsområde.

Ett annat exempel på en berömd salvia är Salvia apiana. Denna art är hemmahörandes i nordvästra Mexiko och sydvästra USA, och används där i flera ursprungsbefolkningars rituella rengöringsceremonier. Vanligen bränner man plantan och begagnar sig av röken. Hos Cahuilla-folket har man traditionellt också gjort te på rötterna och gett till kvinnor för att de ska läka bättre och återfå sin styrka efter en förlossning.