Många olika sorters örtte görs på olika delar av vattenväxten Nelumbo nuficera, den vi på svenska kallar för indisk lotus. Flera olika kulturer har en lång tradition av att dricka drycker gjorda på lotus, och många olika recept och metoder har utvecklats under årens gång. Här ska vi titta lite närmare på några olika sorters örtte som dricks på den koreanska halvön.
Örtte på lotusblommor
På koreanska kallas denna typ av örtte för yeonkkot-cha eller yeonhwa-cha och det tillreds vanligen på en hel färsk blomma. Inom den koreanska Buddhistiska tempeltraditionen är lotusblomste en symbol för upplysning.
Om du inte har tillgång till färsk lotusblomma, använd torkade blomblad istället. Ett bra grundrecept är att låta 4-8 gram blomblad dra i en halvliter varmt men inte kokande vatten.
Örtte på lotusens jordstam
Lotusen är en växt som bildar en jordstam; en underjordisk stamdel som även kallas för rhizom eller rotstock. I Korea kallas örtte gjort på denna jordstam för yeongeun-cha, och man tillreder det vanligen på torkad skivad jordstam som får dra i varmt vatten. Det förekommer också att man istället använder sig av ett pulver som framställts genom att man antingen har gjort juice på jordstammen och torkat till ett pulver, eller malt torkade skivor av jordstammen till ett pulver.
Örtte på lotusblad
I Korea är det vanligast att man väljer de unga lotusbladen när man ska göra örtte och låter bli de äldre. Drycken kallas för yeonnip-cha.
Färska blad kan användas, men det är vanligare att göra lotusörtte på blad som värmebehandlats först (ångning eller rostning) och sedan fått torka.
För torkade blad är 5-10 gram per halvliter vatten en bra tumregel. För färska blad brukar det gå åt 15-20 gram för samma vattenmängd. Låt bladen dra i vatten som är varmt men inte kokar.
Örtte på lotusfrön
I Korea ångar man lotusfröna och låter dem torka innan de används för örtte. Drycken kallas för yeonbap-cha, yeonssi-cha eller yeonja-cha. Circa 5-10 gram torkade lotusfrön är lagom för en halvliter varmt men inte kokande vatten.
Örtte på lotusfrukt
Örtte som tillreds genom att torkad lotusfrukt får dra i varmt (ej kokande) vatten kallas på koreanska för yeonbang-cha.
Örtte på lotusgroddar (embryon)
Örtte på lotusgroddar görs genom att groddarna får dra i varmt (ej kokande) vatten.
Om Nelumbo nuficera
Indisk lotus är hemmanhörandes i delar av Asien och norra Australien, och räknas som en helig växt inom både hinduismen och buddhismen. Inom religiös konst med kopplingar till hinduismen, buddhismen eller jainismen är det vanligt att heliga figurer avbildas sittande på en lotustron.
Traditionen att odla lotus för mat och dryck är mycket lång och plantans olika delar används för mycket mer än bara örtte inom dess naturliga utbredningsområde.
En lotusplanta kan leva mycket längre (över tusen år) och lotusfrön kan gå in i ett slags vilotillstånd för att överleva tills gynnsamma omständigheter uppstår igen. År 1994 lyckades forskare med framgång från lotusfrön att gro trots att de bedömdes vara circa 1 300 år gamla (med 270 års felmarginal). Dessa frön kom från en uttorkad sjöbotten i nordöstra Kina.
Lotusväxten är anpassad för att växa i deltaområden och liknande, där vattentillförseln inte är jämn. Vattendrag kan ändra sina lopp, det kan bli torka, osv. Lotusen släpper massor av frön som sjunker till botten, där vissa gror direkt, vissa blir uppätna och vissa går in i vila. Om vattnet torkar bort kan de vilande fröna ändå överleva, och när området översvämmas igen löses sedimentet som de är inbäddade i upp och fröna börjar gro.